Den judiska sången

Finlandssvenske Moses Pergament (1893–1977) var en framträdande och välkänd profil i musiklivet, verksam både som tonsättare och som musikkritiker i Svenska Dagbladet, men i dag tyvärr tämligen bortglömd. Han var född i ett ortodoxt judiskt hem i Helsingfors men flyttade till Stockholm i 20-årsåldern. 

Den judiska sången tillkom i slutet av andra världskriget, medan Förintelsen ännu pågick och allt mer uppdagades. Texterna är hämtade ur två av Ragnar Josephsons diktsamlingar från början av 1900-talet: Kedjan och Judiska dikter. Där fann Pergament ”känslorna hos en sann jude. Inte en föraktlig nationalism, utan en befriande känsla av samhörighet, även under det största lidande”. Verket har kallats ”körsymfoni”, men i sin biografi om Pergament (2016) argumenterar Carl-Gunnar Åhlén för att ”symfonisk sångcykel” vore en bättre beskrivning. 

Det här är mästerlig, överväldigande och känslomässigt drabbande musik som genom åren blivit sorgligt försummad. Den enda inspelning som finns är från 1974 – med Kungliga Filharmonikerna, solister och kör under ledning av James DePreist. Det var också Kungliga Filharmonikerna som 1947 uruppförde Den judiska sången i sin helhet, sedan olika planerade framföranden i åratal hade fördröjts, förmodligen på grund av politisk ängslighet – alltså också efter Nazitysklands besegring. 

Här leds Kungliga Filharmonikerna och Eric Ericsons Kammarkör av Tobias Ringborg, och som sångsolister hör vi Agneta Eichenholz och norske Kjetil Støa.