Beethoven och Pejacevic

Beethoven drogs till gestalter, fiktiva eller verkliga, som vågade stå upp mot orättvisor. Egmont i Goethes drama med samma namn var en sådan fiktiv men för Beethoven tydlig förebild. I uvertyren summerar han dramat, från den långsamma introduktionen genom tragedi till ett triumfartat slut.

Orkestern leds av den unge och alltmer uppmärksammade tjeckiske dirigenten Jirí Rozen, som här gör sin debut med Kungliga Filharmonikerna.

I Dora Pejacevic musik finns spår av Wagner, Brahms och Bruckner, men den är samtidigt starkt personlig med rika färger och ett djuplodande allvar. Efter en försiktig, långsam inledning över den här symfonin från 1918 i kontrastrik och bestämd musik, där starka naturscenerier målas upp. I musiken hörs även sprudlande piruetter som mot slutet sveps bort av blixtrande urladdningar. Det är ett imponerande verk av en tonsättare som länge försummades.