Mozart, Bartók och Tjajkovskij

Den långsamma tredje satsen i Gran Partita är något av det vackraste och mest gripande Mozart skrivit. I Milos Formans film Amadeus används musiken i en nyckelscen: när Salieri beskriver musik och inser att Mozart är ett geni. Mästerverket Gran Partita omfattar hela sju satser som växlar mellan dansant glädje och eftertanke. Musiken är komponerad för 12 blåsare och kontrabas, och spelas av medlemmar ur Kungliga Filharmonikerna.  

Programmets övriga två verk framförs av orkesterns stråkar. Divertimento är italienska och betyder underhållning, förströelse. Och Béla Bartóks Divertimento för stråkar gör sannerligen skäl för namnet. Musiken blommar stundtals ut i melodiska piruetter och de livliga rytmerna är inspirerade av Bartóks intresse för folkmusik.

Mozart var en av Tjajkovskijs stora förebilder, vilket man kan förstå när man hör hans Serenad. Liksom i Gran Partita är musiken passionerad och ibland vemodig, men framför allt svallande av lycka. Musik direkt från hjärtat, vilket Tjajkovskij själv framhöll. Konsertmästaren Andrej Power leder stråkarna ur Kungliga Filharmonikerna.