Arnold Schönberg 1909

Den musik som Arnold Schönberg (1874–1951) skrev i början av 1900-talet mottogs verkligen inte med öppna armar och nyfikenhet. Tvärtom rörde det sig oftare om ren fientlighet.  

I Fem orkesterstycken op 16 från 1909 (versionen för mindre besättning är från 1920) tänjde han verkligen på traditionell harmonik och rytmik, med uppbrutna fraser och egensinniga färgläggningar. Vad den avogt inställda samtiden möjligen inte uppfattade var att han byggde vidare på och vidgade den senromantiska traditionen – spåren finns där när krutröken lagt sig.  

Vid den här tiden före första världskriget var han student i Wien hos tonsättaren och dirigenten Alexander von Zemlinsky. Senare skulle Schönberg och hans egna elever – däribland Anton Webern och Alban Berg – utgöra den radikala strömning som fick namnet ”andra wienskolan” (den första bestod av sådana som Mozart, Haydn och Beethoven).

Från samma år, 1909, hittar vi Erwartung – ett ”monodrama” för sopran och kammarorkester. Han komponerade den otroligt högspända, expressioniska musiken på några veckor, men det dröjde femton år (!) innan verket fick sin urpremiär i Prag 1924, med gamle läraren Zemlinsky som dirigent. I den drömska texten irrar en orolig kvinna omkring i skogen och söker förtvivlat efter sin älskare.

Schönberg själv sa: ”I Erwartung är målet att i slow motion återge allt som hänt under en enda sekund av maximal anspänning och sträcka ut det till en halvtimme”.

Sångsolist är Elisabeth Meyer, som bland annat kunnat höras i ett flertal roller vid Kungliga Operan och Folkoperan. Konserten presenteras av Axel Englund, professor i litteraturvetenskap som bland annat forskat kring relationer mellan ord och ton. 

*** 

I samarbete med Kungliga Musikhögskolan, Stockholms universitet och Forum Modernism, med stöd från Kulturrådet och Stockholm Stad.