Lars-Erik Larsson (1908–86) är en av våra allra mest omtyckta tonsättare, och det tack vare framför allt två ofta framförda verk: Förklädd Gud och Pastoralsvit. Den här porträttkonserten breddar och fördjupar bilden av Larssons skapande genom att presentera musik som mer sällan står på repertoaren.

Den Skåne-födde tonsättaren Lars-Erik Larsson studerade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm under 1920-talet, och därefter även privat för en storhet som Alban Berg i Wien. Den mångsidige Larsson var därefter vid sidan av sitt komponerande även verksam som kritiker och som dirigent – inte minst knuten som kapellmästare vid Sveriges Radio från mitten av 1930- till mitten av 1950-talet. Han skrev även filmmusik och en del populärmusik. Åren 1947–59 var han den förste professorn i komposition vid musikhögskolan i Stockholm.

Lars-Erik Larssons musik kan kanske beskrivas som nyromantisk, men med personliga harmoniska vändningar och en egensinnig melodik och frasering som är Larssons egen – och lätt igenkännbar. En vintersaga från 1938, som följer på konsertens inledande uvertyr från 1934, är ett vackert exempel på detta.

Christian Lindberg leder Kungliga Filharmonikerna, avslutningsvis i Symfoni nr 3 från 1945, uruppförd av just Kungliga Filharmonikerna under ledning av Tor Mann den 10 februari 1946. Larsson var starkt självkritisk när det gällde symfonierna, och drog bland annat tillbaka den andra symfonin. Det är i dag svårt att förstå hans ängslan inför den symfoniska traditionen, för även om man kan ana stora förebilder som Sibelius och Nielsen, så möter man framför allt Larssons omisskänliga musikaliska vändningar.