Gästande ensembler

De danska barockspecialisterna Concerto Copenhagen presenterar ett möte mellan Händel och Roman. När den unge svenske violinisten Johan Helmich Roman 1716 gav sig ut på en studieresa till London, skulle det visa sig bli en avgörande resa, inte bara för Roman själv utan också för svensk musikhistoria. 

Roman kom från det tyskorienterade svenska musiklivet till London, där den dominerande musiktrenden var italiensk stil, förkroppsligad av Georg Friedrich Händel, som nyligen anlänt. Roman var aktiv i Londons musikliv. Han spelade i Händels orkester vid King’s Theatre och mötte andra musiker och tonsättare, många från Italien. Så när Roman återvände till Stockholm 1721 var han en välutbildad, modernt sinnad musiker och en briljant violinist. Inte minst hade han som tonsättare fått en grundlig förståelse för de nya stiltrenderna, inte bara inom opera utan också instrumentalmusik.

Roman blev Kungliga Hovkapellet trogen under sitt liv, men tiden i London påverkade inte bara ”den svenska musikens fader”, som han i dag brukar kallas, utan påverkade också hela den svenska musikhistorien. Det här programmet presenterar musik som ”den svenske Händel” Johan Helmich Roman stötte på i London och musik som han själv komponerade.

I Mozarts femte och sista violinkonsert finns en ny rikedom i tonspråket jämfört med de tidigare. Här är musiken majestätisk och kraftfull. Solist är Alva Holm, som 2022 vann Sveriges främsta musiktävling: Solistpriset. I motiveringen hette det: ”Med musikalisk övertygelse, teknisk briljans och total närvaro fångar Alva Holm publiken från första ton.”

Konserten inleds med ett nyskrivet verk av Tebogo Monnakgotla, en av Sveriges mest uppmärksammade tonsättare i sin generation. I samband med uruppförandet av hennes violinkonsert 2023, med Johan Dalene och Kungliga Filharmonikerna, skrev Dagens Nyheters Camilla Lundberg att ”hennes färgrika och eleganta orkesterklanger fängslar lyssnaren”, och gav konserten högsta betyg. 

Som avslutning på Norrköpings symfoniorkesters gästspel under ledning av Ola Rudner hör vi Dvoráks livsbejakande åttonde symfoni. Det handlar om naturnära musik full av glädje och brusande energi. Svenske Ola Rudner inledde sin karriär som violinist och har framför allt varit internationellt verksam som violinist och dirigent, bland annat i Österrike. 

Växjö-baserade Musica Vitae gästar oss i sällskap med den i Sverige verksamma brittiske violinisten och dirigenten Hugo Ticciati. Han startade 2011 festivalen O/Modernt som utmärker sig med innovativ och genreöverskridande programsättning, vilket också präglar hans konsert tillsammans med Musica Vitae. 

Konsertens första del presenterar musik genomsyrad av religiösa drömmar. Vi hör Hildegard av Bingens mystik i Vos flores rosarum och ordlös violinsång i Arvo Pärts Fratres. Därtill två meditationer på temat den lidande modern: John Taverners Mother of God, Here I Stand från The Veil of the Temple, och Lera Auerbachs Sogno di Stabat Mater (Drömmen om Stabat Mater). 

Efter paus skiftar stämningen från andlig kontemplation till upphöjd extas. I den gåtfullt dansanta Aksak and Ciphers har svenske tonsättaren Albert Schnelzer kodat in både Brahms och familjemedlemmar i partituret. Den följs av en musikalisk dialog mellan Philip Glass barockinspirerade Symfoni nr 3 och tre arrangemang av låtar från grungerockbandet Nirvanas ikoniska album Nevermind. Slutligen överbryggas klyftan mellan barock och rockmusik med Henry Purcells Cold Song från operan The Fairy-Queen.

Den prisbelönta norsk-svenska cellisten Amalie Stalheim har en internationell karriär på högsta nivå. Hon har varit solist med en rad topporkestrar och spelat kammarmusik med stjärnor som Janine Jansen, Yo-Yo Ma och Leif Ove Andsnes. 

Tillsammans med gästande Helsingborgs symfoniorkester är hon solist i Prokofjevs magnifika Sinfonia concertante för cello och orkester. På ett närmast magiskt sätt utnyttjas cellons sångbara kvaliteter, men musiken är också laddad med kraft och dramatik. Orkestern leds av den unge franske dirigenten Maxime Pascal, som bland annat dirigerat mycket opera runt om i Europa, däribland på La Scala i Milano. 

Liksom Prokofjev räknar vi Stravinsky som en av 1900-talets giganter. Symfoni i C beställdes av Chicagosymfonikerna och stod klar strax efter hans flykt till USA 1940. Det var en svår tid. Förutom landsflykten hade Stravinskys första hustru nyligen avlidit och han själv vårdats för tuberkulos. Musiken däremot ljuder som ett motgift: klassiskt ren, lekfull och rytmiskt svängig. 

Rytmiskt fängslande är också franska Camille Pépins suggestiva Laniakea som inleder konserten. Laniakea betyder "vidsträckt himmel" på hawaiianska, och är namnet på ett gigantiskt stjärnkluster där Vintergatan och vårt solsystem ingår. Pépin (född 1990) har de senaste åren uppmärksammats stort hos en rad europeiska topporkestrar. 

Göteborgs Symfoniker gästar Konserthuset under ledning av sin chefdirigent Santtu-Matias Rouvali. Med sig har de den firade kanadensiske pianisten Jan Lisecki, internationellt hyllad av både publik och kritik för sitt vackra anslag och sin gränslösa virtuositet.

Vi möter dem tillsammans i Frédéric Chopins älskade första pianokonsert. För Chopin stod pianot alltid i centrum. Hans nocturner, etyder, mazurkor, polonäser och impromptun har fängslat lyssnare ända sedan han själv charmade publiken i salongernas Paris, eller vid de få konserter han gav under sitt alltför korta liv. Orkestern har en underordnad roll även i pianokonserten – det är solisten som briljerar med fantasifulla passager, vackra bel canto-melodier och virvlande dans. 

Om det som skulle bli hans sista symfoni skrev Tjajkovskij i ett brev till brodern Anatolij: ”Jag är nu helt upptagen av det nya verket och har svårt att slita mig från det. Jag tror att det blir ett av mina bästa verk. Jag måste avsluta det så snart som möjligt”. Symfonin blev också ett av de stora musikaliska mästerverken, fylld av avgrundsdjupt mörker och upphöjd skönhet.