Herbert Blomstedt är den i modern tid absolut största, svenske dirigenten. Han har dirigerat Kungliga Filharmonikerna en bra bit över 200 gånger sedan debuten 1954. Internationellt är han en gigant som arbetat med Dresden Staatskapelle, Gewandhausorkestern i Leipzig, Berlinfilharmonikerna, Orchestre de Paris och inte minst San Francisco Symphony, där han var chefdirigent i tio år.  

I ett kärt återbesök i september 2022 ledde han Kungliga Filharmonikerna i Arthur Honeggers tredje symfoni, komponerad kort efter andra världskriget. Här i sitt kanske mest kända verk beskriver Honegger människans både lycka och förtvivlan. Musiken kan tolkas som en resa från barbari till hopp och fred. 

Brahms fjärde symfoni, som också blev hans sista, bär på en vemodig oro. Även den genomgår en förvandling, från bekymmersam skymning till mörk natt. Att Brahms symfoniska förebild var Beethoven är väl känt, vilket hörs också i fjärde symfonin. Men det är inte samma sak som att han imiterar. Sista satsen är en tät och effektfull passacaglia där en återkommande melodisk linje i basstämman bildar grunden för den storslagna och passionerade finalen.

Herbert Blomstedts medverkan i filmupptagningen av Brahms fjärde symfoni har möjliggjorts genom tillmötesgående av Pentatone.