Symfoni nr 4

Jean Sibelius Symfoni nr 4 har inte framförts särskilt många gånger av Kungliga Filharmonikerna: 27 gånger (och 2 gånger i radio). Symfoni nr 4 framfördes första gången med Kungliga Filharmonikerna 1 mars 1917 med Georg Schnéevoigt som dirigent. Symfonin framfördes även av Kungliga Filharmonikerna 1940 och 1945 vid Festkonserterna för Sibelius 75-årsdag, respektive 80-årsdag. Herbert Blomstedt dirigerade Symfoni nr 4 vid en Norrlandsturné 1965.

Jean Sibelius

Symfoni nr 4 a-moll op 63 (1911)

Tempo molto moderato, quasi adagio
Allegro molto vivace
Il tempo largo
Allegro

Speltid ca 38 minuter

Åren 1909–11 hade fjärde symfonin högsta prioritet för Sibelius. Men han gjorde också mycket annat. Han var i stort behov av pengar för att betala skulder och tvingades skriva pianostycken, sånger och skådespelsmusik och gå igenom tidigare stycken för att göra dem färdiga att ge ut i tryck. Han nödgades också agera värd för sin brittiska välgörare Mrs Rosa Newmarch som gjorde ett besök i Finland och stannade i nästan tre veckor. Dessutom gav han konserter i Oslo, Göteborg och Riga.

Som om allt detta inte var nog, accepterade han ett nytt uppdrag från stjärnsopranen Aino Ackté. Hon  hade föreslagit en gemensam konsertturné i Tyskland organiserad av hennes impressario Emil Gutmann, känd för att ha stått bakom det historiska uruppförandet av Mahlers åttonde symfoni i München i september 1910. Sibelius förväntades skriva en ny sång med orkesterackompanjemang till Edgar Allan Poes The Raven (Korpen), som han kände till i översättning till svenska av Viktor Rydberg.

Hösten 1910 svävade Sibelius mellan Korpen och den fjärde symfonin, och blev mer och mer irriterad på den förra. Den 3 december skrev han i sin dagbok: ”Dubier angående texten. Alltid äro ’orden’ ett onus [ung. en ”börda”] i min konst. Grep i Kalevala och det slog mig – huru jag vuxit ifrån denna naiva poesi.”

Han insåg snart att han inte skulle hinna avsluta Korpen i tid för uruppförandet i februari och han backade: ”Brännt återigen mina skepp. Brutit med Gutmann-reklamen och Aino Ackté. Men står för konsekvenserna! – Lämnar tillsvidare ’Korpen’. Kastat bort en månad! Hjärtat gråter.”

Han beklagade djupt att han inte hade gett symfonin tid att mogna. Det planerade uruppförandet fick skjutas fram till april, eftersom symfonin inte var klar när Sibelius inledde konsertturnén i början av februari. I Göteborg dirigerade han vid två konserter sin andra och tredje symfoni och Pohjolas dotter, vid sidan av några mindre verk. Från Göteborg reste han via Berlin till Riga, där han stannade i åtta dagar och dirigerade fyra konserter (en av dem i Jelgava). Vid hemkomsten noterade han i sin dagbok: ”Till konsertresan och de nya små sakerna har, ledssamt nog, en månad (circa) åtgått. Ve öfver mig!”

Men efter hårt arbete kunde han den 2 april konstatera:

”Sinfonin ’färdig’. Jacta alea est! Måste! Det fordras mycken manlighet att se lifvet i hvitögat.”

”Tärningen är kastad!” skulle kunna referera till första satsens början (Tempo molto moderato, quasi adagio). Fyra toner, c-d-fiss-e, är som framkastade på bordet i fortissimo, con sordino, och det finns ingen återvändo. Tritonusintervallet c-fiss skapar en instabilitet som gör att tonarten inte befästs förrän temat i a-moll presenteras i celli. Tritonusintervallet genomsyrar symfonins olika teman och tonala relationer, precis som i Béla Bartóks opera Riddar Blåskäggs borg från samma år. Andra satsen (Allegro molto vivace) börjar som ett lekfullt scherzo med charm och gott humör, men har i den andra halvan (Doppio più lento) en dyster och dramatisk karaktär med hotfulla accenter. Symfonins centrum är den tredje satsen (Il tempo largo) som har beskrivits som ”ett temas födelse”. 

I den sista satsen (Allegro) utvecklas en konflikt mellan två tonarter, A-dur och Ess-dur, som ligger på just en tritonus avstånd från varandra. I den här satsen använder Sibelius också material från den oavslutade orkestersången Korpen, som om han ville säga: 

Vingen ej han röra gitter; 
– kvar sen åratal han sitter,
och hans drömblicks hemska glitter 
stirrar jämt med häxeri.
Skimrar lampan, 
skiner månen in på mig och Hadessonen,
ser jag honom, korpdemonen, 
skugga golv och draperi.
O, den svarta, svarta skuggan 
dväljes jämt min själ ini,
suckande: förbi, förbi! 

(Översättning Viktor Rydberg)

— Ilkka Oramo
Översättning från engelska: Göran Persson

Följande dirigent har framfört Sibelius Symfoni nr 4 med Kungliga Filharmonikerna:

• Georg Schnéevoigt 3 gånger
• Ture Rangström 1 gång
• Tor Mann 1 gång (+ 1 gång i radio)
• Armas Järnefelt 2 gånger
• Martti Similä (1 gång i radio)
• Carl Garaguly 8 gånger
• Sixten Ehrling 1 gång (+ skivinspelning)
• Paavo Berglund 3 gånger
• Herbert Blomstedt 4 gånger
• Paavo Järvi 1 gång
• Vladimir Ashkenazy 2 gånger (+ skivinspelning)
• Sakari Oramo 1 gång

Symfoni nr 4 har spelats in av Kungliga Filharmonikerna vid följande tillfällen:

• 1952 och 1953 med Sixten Ehrling
• 2007 med Vladimir Ashkenazy