Václav Talich

Den tjeckiske dirigenten Václav Talich (1883–1961) var framför allt verksam i det som då var Tjeckoslovakien. Han var operachef och dirigent i Plzeň 1912–1915, kapellmästare vid Tjeckiska filharmonin i Prag åren 1919–1941 och 1947–1948. Han var även professor i dirigering vid konservatoriet i Prag 1932–1945 och dirigent för filharmonin i Bratislava 1949–1952.

Men däremellan, åren 1926–1936 var han chefdirigent för Konsertföreningens orkester i Stockholm. Man valde att utse Talich till chefdirigent efter bara en konsertproduktion tillsammans (två konserter i februari 1926). Under åren mellan företrädaren Schnéevoigt och Talich var det framför allt Adolf Wiklund som ledde orkestern. En kort tid, säsongen 1925–26, var tyske Wilhelm Sieben verksam som ny chefdirigent, men lämnade orkestern under spelåret. 

I april 1926 invigdes det nya Konserthuset, ritat av Ivar Tengbom, och ett samarbetsavtal upprättades mellan den nya Konserthusstiftelsen och Konsertföreningens orkester.

Under den första ordinarie konsertsäsongen i det nya huset, 1926–27, gav orkestern 76 konserter (man ligger stadigt på dryga 70 konserter per säsong de här åren) och av dem leds 26 av den nye chefdirigenten Václav Talich – bland annat en Beethoven-cykel och Mahlers nionde symfoni. Adolf Wiklund dirigerade också många konserter och orkestern gästades även av sådana som Max Fiedler och Hilding Rosenberg. 

Konserthuset byggdes inte enbart åt orkestern, utan också med tanke på Nobelceremonin som dittills hållits i Musikaliska Akademiens stora sal. Den första i Konserthuset hölls alltså den 10 december 1926. 

Framöver kom Talich även att dirigera en del svensk musik. Exempelvis Berwald, Tor Aulin och Stenhammar säsongen 1927–28. Säsongerna som följde dirigerade Talich i allmänhet 25–30 konserter årligen, med Adolf Wiklund som andreman. Under sin tid med orkestern dirigerade Václav Talich ca 250 konserter! Man noterar samtidigt gästdirigenter som Bruno Walter, vilken dirigerade Mahlers första symfoni i Konserthuset i oktober 1930.

Fritz Busch, sedermera själv chefdirigent (Talichs efterträdare), debuterade med orkestern i mars 1932. Andra nämnvärda gästdirigenter från de här åren var Eugen Jochum och Arturo Toscaninis konserter i slutet av 1933 – de senare ansedda som de kanske viktigaste orkestern gjort dittills. Toscanini dirigerade även gästspelet i Köpenhamn den vintern.

Béla Bartóks gästspel som solist i sin andra pianokonsert, våren 1934, hörde till de stora begivenheterna, liksom Hermann Scherchens tolkning av Arnold Schönbergs Pelléas och Mélisande.

Framåt 1935 tvingades Fritz Busch ställa in mycket av sin medverkan på grund av sjukdom. Adolf Wiklund ledde orkestern desto oftare, och säsongen 1935–36 möter Stockholmspubliken dirigenter som Georg Szell, Igor Stravinsky (ett program med egen musik, däribland violinkonserten och Eldfågeln-sviten) och Sergej Kussevitskij.