Kungliga Filharmonikerna

Tonsättaren Mats Larsson Gothe har på senare år haft stora framgångar, bland annat med operan Löftet på Kungliga Operan. Och redan 2016 var han föremål för Konserthusets Tonsättarweekend. Här hör vi uruppförandet av en ny cellokonsert, med internationellt välkände Torleif Thedéen som cellosolist. ”Cellokonserten till Torleif tar vara på allt det som en cello kan förmedla: längtan, drömmar, smärta och melankoli – men även vrede och uppgivenhet. Jag har använt hela uttrycksregistret”, berättar Mats Larsson Gothe.

Cellokonserten föregås av musik av Elfrida Andrée, svensk pionjär kring förra sekelskiftet och den första kvinnliga domkyrkoorganisten. Hon gick i sin lärare Ludvig Normans spår, men var också starkt influerad av till exempel Beethoven. Hon var dessutom dirigent och ledde själv åtminstone ett känt framförande av denna majestätiska Konsertuvertyr i D-dur.

Efter att ha hört Sibelius andra symfoni drabbades Stenhammar av en konstnärlig kris. Han drog tillbaka sin första symfoni och sökte nya vägar. I andra symfonin låter han det nordiska ta mer plats: på flera håll lyser den svenska folktonen fram. Stenhammars ambition att skriva ”nykter och ärlig musik utan klatsch” hade lyckats.

Orkestern leds av Johannes Gustavsson, som dirigerat många av landets främsta orkestrar – Kungliga Filharmonikerna senast våren 2023. Han är chefdirigent för Jönköpings Sinfonietta och har tidigare varit chefdirigent för Stadsorkestern i Uleåborg i Finland samt vid Wermland Opera. 

Tonsättaren Mats Larsson Gothe har på senare år haft stora framgångar, bland annat med operan Löftet på Kungliga Operan. Och redan 2016 var han föremål för Konserthusets Tonsättarweekend. Här hör vi uruppförandet av en ny cellokonsert, med internationellt välkände Torleif Thedéen som cellosolist. ”Cellokonserten till Torleif tar vara på allt det som en cello kan förmedla: längtan, drömmar, smärta och melankoli – men även vrede och uppgivenhet. Jag har använt hela uttrycksregistret”, berättar Mats Larsson Gothe.

Cellokonserten föregås av musik av Elfrida Andrée, svensk pionjär kring förra sekelskiftet och den första kvinnliga domkyrkoorganisten. Hon gick i sin lärare Ludvig Normans spår, men var också starkt influerad av till exempel Beethoven. Hon var dessutom dirigent och ledde själv åtminstone ett känt framförande av denna majestätiska Konsertuvertyr i D-dur.

Efter att ha hört Sibelius andra symfoni drabbades Stenhammar av en konstnärlig kris. Han drog tillbaka sin första symfoni och sökte nya vägar. I andra symfonin låter han det nordiska ta mer plats: på flera håll lyser den svenska folktonen fram. Stenhammars ambition att skriva ”nykter och ärlig musik utan klatsch” hade lyckats.

Orkestern leds av Johannes Gustavsson, som dirigerat många av landets främsta orkestrar – Kungliga Filharmonikerna senast våren 2023. Han är chefdirigent för Jönköpings Sinfonietta och har tidigare varit chefdirigent för Stadsorkestern i Uleåborg i Finland samt vid Wermland Opera. 

På ett helt nytt sätt än tidigare laddade Beethoven sin andra symfoni med överraskande effekter. I plötsliga kast växlar orkestern mellan svagaste svagt till urladdningar i dånande utspel. Här finns också vild humor och dramatiskt humör. Den portugisiske dirigenten Dinis Sousa leder Kungliga Filharmonikerna i denna symfoniska milstolpe. 

Konserten inleds passade nog med en uvertyr: Dvoráks kraftfulla och mörkt målande Othello – en av tre konsertuvertyrer som Dvorák skrev för att musikaliskt gestalta olika aspekter av att vara människa.

Den unga brittiska pianisten Jeneba Kanneh-Mason (född 2003) gör sin debut med Kungliga Filharmonikerna. Hon är i början av en blomstrande karriär och framträder här med den romantiskt grandiosa pianokonserten av amerikanska Florence Price (1887–1953) – musik som aldrig tidigare hörts i Konserthuset. 

Jeneba Kanneh-Mason är syster till cellisten Sheku Kanneh-Mason – som spelade på prins Harrys och Meghan Markles bröllop – och pianisten Isata Kanneh-Mason. Båda har framträtt i Konserthuset tidigare. De är tre av sju extremt talangfulla syskon som brukar omtalas som The Kanneh-Masons. 

Franz Schubert var bara runt 17–18 år när han skrev sin andra symfoni. Ändå är det ett imponerande verk i Beethovens anda. Med andra ord är det musik full av kontraster och fängslande melodier. 

Kungliga Filharmonikerna leds av Franz Welser-Möst som 2018 erhöll hederstiteln Eric Ericson Honorary Chair. Sedan 2020 leder han orkestern regelbundet. Det är ett samarbete som följer på den gemenskap som uppstod mellan orkester och dirigent vid de första konserterna tillsammans, och som fördjupats genom åren.

En tonsättare som ligger Welser-Möst extra varmt om hjärtat är Richard Strauss. Här leder han orkestern i En alpsymfoni, som titeln till trots inte är en traditionell symfoni utan en tondikt som beskriver en dramatisk vandring uppför och nedför ett alpberg med skiftande väder och naturupplevelser. För att gestalta äventyret föreskriver Strauss en enorm orkester – inklusive koskällor, vind- och åskmaskin samt en extra stor blåssektion.