Ett rekviem för de levande
Brahms sammanställde bibeltexter efter eget huvud till Ein deutsches Requiem, och avvek från innehållet i den traditionella romersk-katolska dödsmässan. Brahms rekviem hör också till de verk i genren som framför allt blivit ett konsertverk. Men även traditionella mässtonsättningar har i några fall kommit att leva starkast i konsertsammanhang, dit hör Giuseppe Verdis Messa da Requiem, medan Mozarts Requiem nog får sägas vara kyrkorummens musik i första hand.
Det är ju framför allt i modern tid man hittar exempel på avvikande textval under överskriften Requiem. I tyskt sammanhang bör man väl nämna exempelvis Kurt Weills Das Berliner Requiem med texter av Bertolt Brecht. Benjamin Britten vävde in dikter av Wilfred Owen i sitt War Requiem. På svenskt håll hittar vi Karl-Erik Welins Ett svenskt rekviem med texter av Carl von Linné – ett verk som för övrigt uruppfördes här i Konserthuset 1977 med Herbert Blomstedt som dirigent. Vi ska heller inte glömma Sven-David Sandströms rekviem ”De ur alla minnen fallna”, vars provokativa texter av Tobias Berggren väckte vrede och gav tabloidrubriker inför uruppförandet i Berwaldhallen 1982.
Brahms rekviem är inte en mässa för de döda utan för de levande, men här pekas samtidigt på konsekvenserna av att göra det mänskliga till lidandets enda mått.